Gör en sådär jäkla löjligt stolt för allt ens barn gör. Mitt hjärta smälter varje gång min son öppnar munnen( bortsett från de fula orden han kan) nog för att han har världens sötaste röst & säger saker med en sådan charm. Att så fort man säger något så kommer det ur hans mun snabbt därefter. Marcus uttalade sig som hastigt något olämpligt ord varpå jag sa " tänk på dina ord & handlingar nu" varpå en sekund efter Liam säger " tänk då pappa" .. Att han är så medveten om saker, idag var det ju OS finalen i hockey för svenskarna, varpå han ropar " Hockey!! heja heja, heja sverige" .. Såna där saker gör mig så stolt att jag blir varm, han är så duktig. För er utan barn och som inte ens glädjs åt sånt här eller tycker det är minst lika sött kanske inte är så mycket för barn.. Barn gör en lyckligast i hela världen. Fast före man själv får egna barn, kan man inte förstå denna lyckan. Det är det bästa som finns, och jag hoppas så att alla
som vill, ska få uppleva denna känslan <3 ... Sist men inte minst så har vår kille kissat på pottan flera gånger dem senaste dagarna. Till en början var han rädd, för han förstod ju inte det där. Han har ju haft blöja sen han kom ut ur magen lixom. Även en sån sak gör en så jäkla stolt som förälder, lite kiss i pottan! Helt sinnes, men otroligt! Och lilleman blir ju så glad när han får beröm & skryter om " jag är duktig , liam kissat pottan".. Han känns så stor nu..


Idag är jag i v. 25, om bara 15 veckor är vår lilla tjej beräknad att komma! Som vi längtar efter lillasyster <3

Alla hjärtans dag är här, egentligen är det väl inget speciellt med denna dagen. Den ägnas åt kärleken så som alla andra dagar borde göra också. Jag är en kärleksfull människa mot den jag är i förhållande med, jag har inte alltid varit men min "man" har väckt något i mig som ingen tidigare gjort. Det är väl så man vet att man träffat den rätta? Det hoppas jag iallafall. Trots att jag tycker att man ska visa kärlek & ömhet i vardagen så tycker jag man ska "fira" denna dagen om man har en käresta att dela den med.

Marcus jobbar och är hemma om en timme ungefär och då ska jag överraska honom med ett varmt skumbad fyllt med rosblad & tända ljus. Medans han ligger där & slappnar av så ska jag laga middag åt oss & ge han en liten present. Sen hoppas jag på en mysig kväll i soffan bara. Liam är hos sin farmor & farfar över natten & jag vill ta vara på ensamtiden.

Tack för att jag är välsignad med alla människor jag har i mitt liv, jag älskar er allihopa!

Idag njuter jag! Liam har velat ta det lugnt hela dagen & inte mig emot. Jag mår inte själv så bra, är orkeslös & yr i huvudet. Imorgon ska jag till apoteket & köpa nya järntabletter,
måste få bli pigg nu!

Lilleman hade feber igårkväll men verkar allmänt piggare nu idag, så natten får avgöra om det blir dagis imorgon eller inte.

Vi sitter just nu i soffan & tittar på fåret shaun & jag har gjort en kladdkaka så nu ska vi gotta oss lite!

Hej på er, de få människor som läser min blogg. Jag har ju inte "offentliggjort" att jag skriver blogg då & då så därför har jag nog i princip 3 läsare? Hahah I don't care. Jag skriver här för min skull, ingen annans. Mycket har hänt sen jag skrev sist. Och jag har varken minne eller ork att dra upp alltihop, utan jag tar det viktigaste.. Mina barn ??.

För ett par veckor sen var vi på rul &
tittade på lilla underverket i magen. Vi fick då reda på att vi väntar en liten flicka, att vår fina pojke ska få en lillasyster. Lyckan är total, för oss spelade könet ingen roll men vi båda är bestämda att vi vill inte ha mer än 2 barn & därför är det ju jättekul att vi får en av varje.

Min fina son blev 2 år i söndags. Herregud, vart tar tiden vägen? 2 år
tillsammans med världens bästa pojke. Han ger oss så mycket lycka i livet att det inte går att beskriva. Självklart är det tuffa dagar då trotsen tar över & inte är speciellt charmigt men alla hans bra sidor väger upp trotsen. Att få se honom le är det bästa jag vet, det fyller hela mitt hjärta med värme. Jag älskar dig min pojke, så extremt mycket!

Idag har vi dessutom valt vagn till lillasyster & antagligen beställer vi hem den nästa månad. Vi vill inte vara ute i sista minuten & dessutom så är det betydligt mer än vagn som ska köpas så man får ta det då & då.

I skrivande stund sitter jag & tittar på Mia på grötö, jag älskar Mia Skäringer, hon är grym. Har ätit kvällsmat & ska strax krypa ner hos min lilla sjukling. Han har åkt på feber & kraftig hosta igen. Dessutom låter det ibland som att han får kipa efter luft så imorgon bitti blir det ett samtal till vårdcentralen. Stackars mitt hjärta!

Slänger upp en bild på vagnen!

Äntligen fredag, om 1,5 timme går min älskling på helg & då får vi äntligen spendera tid tillsammans hela familjen. Jag ska strax sätta igång & göra lite hemmagjord pizza så den är klar när M kommer hem.. Sen får jag se om det bär av till affären & inköp av något fredagsgott. Ikväll ska jag nämligen se Svenska Hjältar-galan som börjar kl 20:00 på tv 4. Gravid & full av hormoner lär jag fälla ett par tårar, jag är så känslig just nu & det är helt underbart att se vad vissa gör för andra människor, Människor som behöver dem!

Imorgon bitti ska vi in till stan så fort det öppnar för att köpa julklapp till varandra. Vi vill ju helst slippa värsta ruschen.. På måndag då alla får
lön & ska handla det sista inför jul vill jag inte behöva gå till varken matbutiker eller andra butiker. Stackars er som ska ut då, ni måste ha ett bra tålamod :)

Hoppas alla får en mysig helg, och att alla får allt julstök klart!:)

nu är det bara 5 dagar till Julafton. Vi har alla julklappar klara förutom till varandra ( jag & m ) jag tycker det är så svårt! Jag vill lixom inte bara köpa något för att, utan något han verkligen uppskattar och kommer tycka om.. Så på lördag är min sista chans att hitta något till Marcus. Med tanke på våran prins kan vi inte lägga några klappar under granen, då skulle han öppna allihopa, busepojken! Men jag längtar verkligen tills han får öppna alla sina paket, det kommer bli så roligt & himla mysigt!:)

December månad har rusat iväg, snön kom men försvann lika fort. Enligt smhi ska det heller inte komma någon snö före jul vilket jag tycker är värdelöst. Snön är ju halva julstämningen. Vi är klara med alla julklappar & inväntar bara julafton nu. I år hoppas vi att vi ska slippa sjukdomar kring jul, om man bara kunde styra det där!;) .. nejmen jag ber att vi får vara friska fram till jul & dessutom julhelgen! Det önskar jag självklart att alla får vara, jul är den finaste traditionen vi har ??

Snön faller på marken & vi har fått julfint här hemma så nu börjar jag äntligen få lite julstämning. Tror att jag ska se om jag & familjen ska göra lite julgodis någon eftermiddag i veckan.

Förra helgen var vi i göteborg med mina föräldrar & marcus familj. Träffade min närmsta vän Tessie som tyvärr bor alldeles för många mil härifrån. Shoppade lite julklappar & på lördagkvällen väntade jul på liseberg. Dock slutade inte den kvällen som jag hade hoppats utan jag hamnade i en ambulans påväg till sahlgrenska där jag & marcus fick stanna i ett dygn. Jag fick en rejäl blödning & var inställd på att jag fått missfall, vilket barnmorskorna & läkarna också erfarat då det var en så pass kraftig blödning. Jag fick inte äta utan blev kopplad till dropp & fick även något genom dropp som skulle stoppa blödningarna. På lördagkvällen gjorde dem ett ultraljud & då medverkade en man som var på utbildning. Jag kände mig så jävla utlämnad det var hemskt, jag ville bara honom gå ut, men jag vände istället bort huvudet & ville bara försvinna. Jag var nära till gråt, både för att jag var inställd att fostret är dött, och att han stod där. Snabbt säger den kvinnliga läkaren som gjorde ultraljudet att "fostret lever" du kan titta här på skärmen, hon bad även marcus komma fram. Vi fick se vår lilla fis för första gången, helt underbart. Hon avslutade dock ultraljudet med att säga att " det är fortfarande stor risk att du kan förlora fostret" .. varpå all glädje försvann, då återkom all jävla
rädsla igen. Hela natten var skit för jag blev väckt för kontroller varannan timme. Varje gång jag blev väckt så ökade rädslan för att bebisen kommer dö eftersom att mina värden inte alls var så bra. Dem ställde in oss på att inte få åka hem med våra familjer utan att vi antagligen skulle bli kvar där ett par dagar. Alla blödningar hade dock upphört med hjälp av det jag fick som skulle hejda det. Klockan 11 på söndagsförmiddagen var det dags för ett nytt ultraljud, & då var jag inställd på att barnet inte skulle leva och att dem skulle få söva mig och skrapa ur fostret. Men ack nej, bebisen levde & var jättesprattlig där inne. Mitt hjärta började slå så snabbt & jag kände en sån jäkla samhörighet med barnet. Det är så tidigt i graviditeten men detta gjorde detta band så starkt! Dem berättade även att eftersom jag slutat blöda & att bebisen levde fick vi åka hem. Vi var så jävla lättade & saknade Liam så
mycket. Ett dygn har nog aldrig vart så jobbigt utan honom som nu, min älskade älskade pojke. Väl hemma så har jag börjat försöka ta det
mer lugnt & försöka stressa mindre. Vi var även på ultraljud (på magen) i tisdags, och då såg barnmorskan att bebisen inte alls påverkats av blödningarna utan mådde bra där inne. Så lättad ?? Nu kommer jag att fortsätta att ta det försiktigt & tänka bort allt negativt & hoppas att bebis fortsätter vara lika stark som han/hon varit hittills! Längtar så efter dig!

Ta aldrig livet förgivet, uppskatta allt du har & var extra rädd om det. Du vet aldrig vad som händer!